Kåseri av Ingrid Holmqvist, Brantevik
“Skriv nu ett trevligt och glatt. kåseri” sa en god vän efter att ha läst det som handlade om krämpor.
Jaha, det är lätt sagt, men inte så lätt gjort! Man måste ju ha ett glatt och trevligt ä m n e !
Dagen börjar i och för sig alltid trevligt när det är sol för då badas det i Norra hamnen. B. och hennes hund och tre herrar ,som vi kallar badpojkarna samt en mink sluter upp.
Det är oföränderligt kallt i vattnet, max. 16 grader och det blir snabba bad för alla utom för B. Hon tror att hon ska gå ner i vikt av det iskalla vattnet.
Bantning á la krympning med andra ord? Det syns inte än, men troligt är det naturligtvis.Trons makt är ju oerhört stor. Det blir spännande att höra i slutet av augusti om vågen visar nedgång (tack vare nedgång i vågorna!)
Om metoden visar sig fungera kan det väl bli en trend?
Efter badet följer dagarna samma rutiner varje dag: frukost, matinköp i S-hamn,1-kaffe,promenad,middag, läsning,tv-underhållning ,sänggående. En mycket behaglig dygnsrytm.
Det är viktigt för äldre att ha fasta rutiner,sägs det.
Och så händer det plötsligt något “glatt och trevligt” tack vare de underbara människorna på Ribbingsberg. En afton till Cornelis Wreesviks minne har de arrangerat.
En fantastisk mix av suveränt pianospel,häftig basfiol,skönsång av Cornelis´sista fru och värdinnan själv samt hela ,stora Sjöbackakören. I den fullsatta ladan sjöng vi också allihop några av de mest kända Cornelis-låtarna.
Det blev en otroligt fin stämning och vi gick därifrån med ett leende på läpparna..
Två dagar senare fick vi i TV återuppleva ABBA i det första programmet av 3. Ett intressant fenomen de där fyra!
Nostalgi? Ja, och det hade jag egentligen tänkt att skriva om, men då hade kanske det glada försvunnit?
Nostalgi framkallas ofta av musik,som t.ex. av ABBA-melodier.
Vemod är också en fin känsla men lutar ännu mer åt det sorgmodiga?
Något av det mest vemodiga jag upplevt på sistone är den ensamma automatiska gräsklipparen.Så otroligt ensam den tuggar sig fram på gräsmattan som en stor grå gråsugga. Den kanske finns i andra färger,men jag har bara sett gråa.
Inte hörs det något ifrån den heller och ingen mänsklig hand finns i närheten av den. Långsamt och metodiskt rör den sig och personifierar en sorgsen ensamhet som väcker vemod.
Ingen borde få vara så ensam och självgående som denna ´gråsugga´.
Nostalgi och vemod är tillåtna sinnestillstånd men sentimentalitet bör man helst inte hemfalla åt, eller hur?
Men egentligen betyder ordet bara känslosamhet.
Nyss hade jag en vän här som berättade att han skulle hålla tal vid sin mors begravning. Han hann bara säga “kära mor” och så började han gråta och kunde inte fortsätta att tala. Sympatiskt, tycker jag. Män ska kunna gråta både av sorg och rörelse!
“Glatt och trevligt” slutar alltså nu i en tåreflod.
Så kan det gå när rubriken är ´Varia`.
Bis bald
Ingrid
