Det ena namnet är Freud – han med psykoanalysen, soffan och sexfixeringen och det andra är Pavlov – han med hundarna och de betingade reflexerna.Återigen har jag läst något i en bok, som gjort mig förvånad. (nu har hon läst en bok igen). Boken heter “Kunskap och inlevelse” av Oscar Parland. I en essä berättar Parland att Pavlov varje sommar kom med sin hustru från St Petersburg för att ha semester på pensionatet Oresjinkova i Kellimäki, en badort mellan Terijoki och Koukala (jaså där?)
Parland skildrar miljön i den finska badorten så romantiskt. Det är “en sagovärld med sällsamma spetsmönstrade slott , villapalats och paviljonger omgivna av blommande syrener och rosenhäckar.”
Och han berättar om källor vars vatten samlas i dammar kantade av svärdsliljor och som tömdes “längs porlande vita stentrappor”.På kvällarna brukade Pavlov spela ett slags kägelspel med de fyra bröderna Parland. När det gick bra för Petrovitj Pavlov “slog han sig på knäna av förtjusning”, när det gick illa svor han “Sini Djavol” (blå djävul).
“Vi tyckte att han var lite´ barnslig”,skriver Parland.En så annorlunda bild jag får av den där hundsaliv-mätaren.
Jag var tvungen att slå upp gubben Pavlov i Svensk Uppslagsbok för att vara säker på att det var DEN Pavlov.Jodå, det stämde. Han bör ha varit i 65-årsåldern när lekarna tilldrog sig i semesterparadiset.
Fick också veta att han fick Nobelpriset i medicin år 1904.
Jag visste att han var en framstående rysk fysiolog, men att han varit i Stockholm och hämtat ett Nobelpris visste jag inte.
Istället för att se en allvarlig man i vit rock i en steril laboratoriemiljö med hundar,saliv,signaler och köttbitar ser jag nu för mig en man i fritidskläder som skrattande står och slår sig på knäna bland svärdsliljor och käglor i den där badorten.
Varför tycker jag att detta är roligt?
Jo, det är roligt, intressant att få en ny och annorlunda bild av en person eller företeelse som helt motsäger den första.
Något liknande händer ibland i ett museum eller ett konstgalleri. “Hemskt konstigt” , tycker man. “Vad menar karl´n? Så egendomligt.Så fult”
Då galleriägaren eller kanske konstnären själv kommer in och berättar om konstverken får de ett helt annat innehåll. Synen på verken förändras när man får dem förklarade och hjälp att förstå dem .Aha-upplevelser inträder.
Roligast är att få omvärdera från negativt till positivt.
Jag minns hur jag alldeles i början av min vistelse i Brantevik såg en mycket elegant dam i “Hörnan”. Hon var behängd med smycken,tjusigt sminkad och exklusivt klädd. “Du milde tid,” tänkte jag “bor denna donna verkligen här? Kanske är hon bara på besök.”
Hon var året-runt-boende och hon blev sedermera en av mina bästa vänner, snäll och generös, klok och rolig – en alldeles underbar person!
Jag fick tänka om,ändra uppfattning totalt.
Från en kägelbana på Karelska näset till “Hörnan” i Brantevik – så tankarna kan flyga….
Bis bald
Ingrid holmqvistingrid5@gmail.com
