Kåseri av Ingrid Holmqvist, Brantevik
Kära Eva-Sofi!
Det är fullt förståeligt att du tycker att 35-gradig värme dag efter dag, vecka in och vecka ut är påfrestande i din vackra by i södra Frankrike.
Men inte skulle du vilja byta med den svenska varianten av sommar – sval vind ibland av orkanstyrka,kallt badvatten,hotfulla molnbankar och stundom regn?
Jag är inte förtjust i sommaren. Den sviker så ofta.
De allra flesta människor ä l s k a r sommaren. Jag förstår inte det. De ser bara blå himmel, stilla hav, varm luft,r osévin och räkor och grillspett och glass i andanom.
Har ni mördarsniglar i Frankrike? Vi har. Mygg har ni det minns jag från din altan vid havet. Det här med altaner och terrasser och uteserveringar är så tjusigt i tidningar om design och heminredning, men ack, så sällan det är behagligt att vistas utomhus på sommaren!
Flugor förekommer, de är gröna, alltså spyflugor. I år är det geting -år och så finns det fästingar!
Vi har en så söt stad i vår närhet, Simrishamn. Men åsynen av korsvirkeshus,klängrosor och stockrosor blandas med förfulande inslag i form av halvnakna, halvgamla, fetmagade män, som låter den stora kaggen hänga ut över de missklädsamma shortsen!
Ja, som du förstår så vågar jag inte skriva detta i ett kåseri utan riktar mig bara till dig. Du tycker förmodligen som jag? Många kvinnor är inte heller vackra med för lite´ tyg i kläderna.
Jag ser gärna hel- och halvnakna människor i rätt miljö men i n t e på stadsgator och i livsmedelsaffärer!
I slutet av den korta sommaren kommer kräftorna,de goda, röda. Ja, kantareller och hallon och blåbär och sockerärtor och andra bär och grönsaker kommer också. Jag vet att du gillar att plocka bär och svamp. En positiv sida av sommaren.
Men jag ville hellre plocka kräftor än blåbär på sommarstället i Skånes Värsjö i tonåren.
Ett minne i samband med kräftfångst dök upp häromdagen , då jag läste en nekrolog över en man som deltog i detta roliga år 1950. Han hälsade på min vän X, vars pappa var hovrättsråd.Denne far stod på stranden vid Värsjösjön (!) och tittade på sitt armbandsur.
Prick klockan 18 fick vi börja lägga ut kräftburar. Det var den 7:e augusti. Vi hade lagt ut burar för längesen men vi låtsades vara laglydiga.
Roligast var att sätta tummen på djurets rygg och snabbt slänga ner det i en påse av juteväv,som vi hade om halsen.
Om jag minns rätt så stod våra mödrar och kokade kräftorna direkt.
För 65 år sen varade sommaren länge, länge och det var varmt och soligt varje dag. Ordet klimatförändring fanns inte.
Det fördelaktiga med att skriva brev är att man inte kan bli emotsagd. I alla fall inte direkt. Du kan naturligtvis skriva tillbaka och skälla ut mig, säga att jag överdriver sommarens negativa sidor och att du hört att vi har haft en fantastisk juni månad häruppe.
Jaja, det är sant, juni var fin, juli är inte lika fin, augusti k a n bli fin, men några kräftor får jag aldrig mer fånga.
Det blir till att äta de rara djuren av turkar fångade och med flyg hittransporterade. Smaken är i alla fall densamma.
Du, när jag tänker efter så finns det i dessa dagar så mycket som är mycket, mycket värre än getinginvasion och lite` styv kuling. Sådant som man inte kan läsa om och tänka på utan att vilja gråta.
Låt oss vara glada och tacksamma för vilken kort och kall sommar som helst!
Skriv snart.
Kram Ingrid
