Kåseri av Ingrid Holmqvist, Brantevik
Det började ganska dramatiskt i år.
Vi är numera fyra `flickor`som träffas varje år. Vi tog studenten år 1953.
Två av oss bor i Sverige, en i Frankrike och en i Danmark.
I år inföll träffen i Fredriksverk på Själland.
De två från Viken (där `fransyskan`har en våning ) och Strandbaden mötte mig vid Knutpunkten i Helsingborg.
När vår chaufför krånglade sig ut ur parkeringsrutan hördes det ett litet ljud svårt att identifiera. Ett ilsket knackade på bakrutan var dock lätt att tolka.
En fruktansvärt arg kvinna skrek så att det torde ha hörts ända till Sofiero: “E du ente KLOK! Du körde på min BIL! Har du ingen MORAL!? Det b r u k a r gamla människor ha!” m.m, m.m Vår chaufför steg av och följde med argbiggan till hennes bil. Hon kom tillbaka och sa: “Det syns inte ett enda dugg.
Jag bad om ursäkt och hon lugnade ner sig.”
Färjan till Helsingör är trång och tråkig, men den tar oss ju över Sundet på 20 minuter.
På vägen till Fredriksverk behövde vi bara fråga två gånger och väl framme väntade fläskestejen och gemytlig samvaro.
Diskussionens vågor går alltid höga när vi träffas och i år var det ofrånkomligt att prata flyktingpolitik.
En talar alltså för Frankrike, en för Danmark och två för Sverige. Även de två sistnämnda har olika åsikter.Diskussionen är stundtals hetsig , men det kommer aldrig till handgemäng (lustigt ord) som väl är, för det skulle vi inte klara.
Vi är ju inte längre de unga flickor som vi ibland t r o r att vi är.
Två av oss går dåligt, en ser dåligt, två har haft hjärtinfarkt och en sover med något över näsan som ska påminna henne om att andas.
Fnittrigheten är sig dock lik,- d v s ungflicksaktig- liksom den positiva livssynen.
Vid frukosten diskuteras alltid vilka tabletter som tas och för vad. Jag smusslar med nyponpillren. Alla tre var gifta med läkare och en är läkare själv. Det är bara jag som tror på `Life`.
Hundested är en charmig båthamn med massor av små butiker, en glashytta, caféer och restauranger. Ja, fullt med båtar också förstås men sådana har i alla fall en av oss sett sig mätt på.
Friterade fiskar och räkor smakade utsökt!
“Sandskulptur festival 2016” visade otroliga skapelser – historiska scener,Rundetårn, djur och människor. Och de tål regn tack vare något som blandas i sanden .
Hemresedagen besöktes Frederiksborgs slott i Hilleröd.
Konst är ett av våra gemensamma intressen , men intresset för historia är inte lika uttalat hos alla. En av oss läser allt som står under och bredvid tavlorna och vi andra susar snabbt genom salarna, så här kommer vi i otakt.
Porträtt av fula kungar och något mindre fula drottningar finns i tusental. Slottet byggdes på 1600-talet och år 1878 grundades “Det nationalhistoriske museum” av bryggare J.C. Jacobsen inne i slottet. Pengarna kom från Carlsbergsfonden.
Efter museibesöket vidtog resan hem.
Chauffören har den egenheten att inte vilja läsa kartor.Hon förlitar sig på sin intuition.
GPS fanns inte.
“Jag kör rakt fram” sa hon, när vi skulle ut ur Hilleröd. “Nej”,sa en av oss andra “du måste ta till vänster”. “Men vi ska ju västerut? ” “NEJ, Helsingör ligger österut!”
“Jaha,ska vi ta av här då?”
En typisk villakvartersgata leder sällan ut till motorväg.
“Där är en bensinmack.Vi kan fråga där”. “Det är ingen bensinmack.Det är en lampaffär” “Jaja, de vet väl också hur man kör till Helsingör.” En vänlig man berättar att vi ska `ta tilbage til den store vejen`och sen ta till höger och sen till vänster och så till höger igen och så kommer det `blinkelys`(måste vara trafikljus) och vid det femte ljuset ska vi ta till höger.
Antagligen missade vi ett ljus, för vi kom till “Återvändsgata”. Nu var chauffören nära nervsammanbrott, en av oss tänkte på tåget Helsingborg – Lund och den andra sa, att om hon inte mycket snart fick lunch, så skulle hon få svår huvudvärk.
Vid färjeläget i Helsingör stod en man och visade stopptecken .Attan!
Mitt tåg, hennes lunch….Men killen ändrade sig ( kanske såg han våra sorgsna miner?) och viftade fram oss som sista bil inkilad mellan långtradarna.
Ingen av oss orkade gå av och köpa goda drycker.
På “Skånetrafiken” stod det nr 121 på min kölapp och de var på nr 60. V a r f ö r får man inte köpa returbiljett?’
De tre `flickorna`kramades och bedyrade varandra att allt, som vanligt, hade varit trevligt och lyckat och bestämde att vi nästa år (om vi lever då) ska träffas i Viken.
På gensyn
Ingrid
-skriv till Ingrid- markera och kopiera och klistra in adressen i adressfältet! holmqvistingrid5@gmail.com
