Kåseri av Ingrid Holmqvist, Brantevik 2016-11-27
Anders Mathlein har skrivit en bok med ovanstående titel.
Boken är förvisso ingen deckare, men en sorglig redogörelse för hur ett så viktigt fenomen som brevskrivning håller på att försvinna.
Inte minst inom litteraturhistorien har den stor betydelse. “Brevromanen” är en alldeles speciell form av litteratur.
Ur ett papyrusbrev från 900-talet citerar Mathlein: “Naturen har utsett breven till ett slags hugsvalelse och tröst för vänner som är skilda från varandra.Ty de ger …illusionen av ett personligt möte med den man älskar”.
Enligt författaren så tillhör jag ” en snabbt krympande minoritet” – brevskrivarnas.
Mail och face-book och annat har tagit över.
Men vi är några som vill fortsätta att använda penna och papper. Karin Thunberg skrev i Sv.Dagbladet häromdan: “…vi borde skriva brev till våra vänner,riktiga brev som går att spara .Ha med i fickan eller väskan. Läsa om och om igen”.
Världslitteraturen vimlar av författare som var flitiga brevskrivare – Dickens, Fröding, Lagerlöf…”
År 1636 skapades émbryot´till Sveriges postväsende.
Det tog då, med hästars hjälp, 7 dagar för ett brev mellan Stockholm och Göteborg.
I slutet av 1800-talet inrättades i landet 1.300 poststationer! Hur många av dessa finns kvar?
År 1960 gick Posten ut med budskapet att “Ett brev betyder så mycket” och sen la de ner alla postkontor.
Jag minns posten i Långedrag. Man träffade nästan alltid en granne där och man blev bekant med damerna (alltid damer) i de 3 luckorna.
Inget ont om varm korv och kanelbullar men de h ö r inte hemma på posten, det
vill säga Preem eller i ett hörn i en ICA-butik.
Det kommer att bli svårt för biografiskrivare i framtiden att finna stoff.
Inga brevbuntar ombundna med röda
sidenband finns gömda i ett skåp eller i en kista på vinden.
Min brevsamling är stor och variationsrik. Hundratals brev finns från ungdomsår och medelålder. Men från de senaste c:a 10 åren är breven sällsynta. Datorn har fått stå till tjänst med snabba och billiga mejl.
När min väninna flyttade till Frankrike brevväxlade vi flitigt. Jag minns hur jag sparade hennes brev tills jag hade tid att sitta ner med en kopp kaffe och läsa – en högtidsstund.
Barn lär sig inte längre skriva handskrift. Ämnet välskrivning finns inte längre på schemat i Sverige. I Frankrike finns det kvar.
“Män sägs kunna vara goda brevskrivare i ungdomen men tappar i allmänhet intresset i vuxen ålder…”
Jaha, men jag har ganska många brev från män. (I några står det “Bränn detta när du läst…” Icke! )
År 2014 distribuerades 2,4 miljarder brev i Sverige, vilket är 100 miljoner färre än året innan.De flesta är inte privatbrev.
“Privata meddelanden på papper kommer snart att höra till historien” spår Anders Mathlein.
Men nu kommer det i alla fall julpost. Allt från ett eller två namn under ett förtryckt god jul till ett tätskrivet, maskinskrivet A-4 ark som berättar om året som gått.
Allt är lika välkommet.
Detta blir för långt, men jag måste få berätta om prins Eugen.
I boken “Breven berätta” har brev till hans mor, drottning Sofia, samlats.
Var han än befinner sig i världen så skriver han brev till sin mamma. Han är i Paris samtidigt med de s.k. “guldåldersmålarna” och kallar sig där herr Oscarsson.
Det är en gammal häftad bok utgiven år 1942 , “Till min mor”.
Det är kulturhistoria, konsthistoria, personhistoria – allt i ett i denna bok som kostade 12 kronor häftad och 16 inbunden.
Bis bald
Ingrid holmqvistingrid5@gmail.