Kåseri av Ingrid Holmqvist, Brantevik årets första!
Hur ska man orka ta till sig och försöka förstå allt som sker i världen idag? Så många krig,så många potentater,så många svåra problem kring flyktingfrågor…Dessutom klimatförändringar,döda fiskar på grund av farliga utsläpp i haven och terroraktioner av allt hemskare slag.
Svaret är att man inte orkar. J a g orkar inte. Rubriker och ingresser är snart det enda jag läser i DN innan jag bläddrar fram till korsorden och kåseriet på sista sidan i kulturdelen.
Jag vill leva i den l i l l a världen med L. och våra vänner och släktingar. Och jag vill leva i mitt hus och i vår by med glädjeämnen och sorger i vår närhet.
Det är egoistiskt, världsfrånvänt och inskränkt. Ja, just det. Eftersom den stora världen bjuder på krig, ondska, nöd och elände hela tiden, så vänder jag den ryggen!
Den lilla världen innehåller också problem av olika slag men massor av glädjeämnen.
Att bara få vakna i sin egen säng varje morgon är underbart och absolut inte självklart – i vår ålder. När jag läser papperstidningen varje dag tänker jag”en dag till innan elektroniken tagit över ,innan jag tvingas läsa DN i en liten apparat i handen eller på en läsplatta , som inte doftar trycksvärta!”
Att kunna gå en promenad är ett glädjeämne .Häromdan träffade jag en nyinflyttad 4 månader gammal Bichon Havanaise-valp vid namn Gwen. Hon var det sötaste jag sett sen Torsten var liten. Blev alldeles varm i hjärtat av att bara se henne hoppa och skutta!
“Tre-kaffet” är ett dagligen återkommande glatt inslag i vardagen. Ett brev eller ett telefonsamtal från någon jag inte träffat på länge, … Kul!
Vardagliga händelser,möten och upplevelser är de som numera räknas.Sorger och förtretligheter finns också, men de är ju i en helt annan dimension än i den stora världen.
Retfullt var det t.ex. att inte finna en bit med tre hasselnötter i Aladdin-asken. Några andra favoriter saknades också. Men innan den spirande besvikelsen hunnit ta sig uttryck i fula ord eller häftiga angrepp mot asken mm , så lyckades jag frammana bilden av raserade hus i Aleppo och svältande barn med stora, sorgsna ögon och min besvikelse försvann ,löstes upp som såpbubblor.
Att ha haft körkort i 65 år och ha det kvar är en daglig källa till glädje. Fint att kunna köra till Simrishamn, Ystad, Lund eller t o m Berlin!
Och terrorn nådde även Berlin, staden som låg i ruiner för 60 år sen och som mödosamt byggts upp igen. Nu frågar sig alla: Var händer det nästa gång?
Nej ,det är outhärdligt att grubbla över ondskan. Den lilla världen måste nu få all uppmärksamhet och omsorg!
Apropå Aladdin – jag undrar om det är fel färg på asken.Den är brun, inte röd, och innehåller bara mörk choklad,som jag har hört är nyttigare än den ljusa och lär verka som afrodisiaka.
Vi äter två bitar var på kvällen men, nä, jag vet inte om någon större skillnad är att märka….
Kommentatorn av nyårskonserten från Wien- som dirigerades av en konstant leende ung dirigent- önskade alla: “Ett GODARE nytt år”.
Det gör jag också!
Bis bald.
Ingrid holmqvistingrid5@gmail.com
