Kåseri av Ingrid Holmqvist, Brantevik
Det bästa jag vet näst familj, vänner och ris à la Malta, är böcker.
Något av det skönaste som finns är att sätta sig ner med en bok och en kopp kaffe, en kanna thé och lite´godis inom räckhåll.
För att skona mina trötta ögon borde jag nog lyssna på talböcker, men vill helst slippa. Jag vill ju hålla i boken, ta på den, läsa på omslagsflikarna och kanske se foton på författarna.
Att läsa har alltid varit min viktigaste sysselsättning. Mina söner fick sällan hembakade bullar och kakor och de fick aldrig någon hemstickad tröja eller mössa. (Vilket de kanske var innerligt tacksamma för).
Mest har jag läst romaner men också många biografier och memoarer. En speciell genre är ju brevromanen Hur blir det i framtiden med den? `Mail-romaner?`Nej, man kan väl inte samla in……dömt att misslyckas.
Det finns en del intressanta brevromaner i mina bokhyllor. Helene Hanffs “Brev till en bokhandel” t.ex., Pär Westbergs bok om systrarna Nordin, den ena gift med Ivar Tengbom. Brev mellan Selma Lagerlöf och Sophie Elkan, mellan Selma och Heidenstam och “Tjugo brev till en vän” av Stalins dotter.
Fann en rolig bok igår -oläst! “Av och till Satie.En brevbiografi”.
Han skrev till och fick brev från den tidens stora kompositörer och konstnärer. Njuter av hans långsamma, nästan sövande tempo i hans musik, men visste ingenting om hans levnadsöde.
En gång köpte han sju svarta sammetskostymer,gick alltid med hög hatt och paraply , hade ingen livskamrat och ingen framgång med sin musik. Han dog utfattig 59 år gammal.Det var en okänd vän i hyllan.
Häromdagen recenserades 9 nya deckare i DN.Jag har aldrig läst en deckare för jag har inget behov av att läsa om elakhet,hat och hämnd och våld.Om det är spänning man är ute efter så innehåller ju vardagen massor av den varan.
“Kommer (den lilla) bilen att starta?”, “Varför låter tvättmaskinen så konstigt?”, är märket på axeln ofarligt,eller?” Vem som mördade vem och varför i den fiktiva världen intresserar mig inte alls.
Poesi läste jag bara som ung,aldrig numera och nästan aldrig efter 20.Med ett undantag – Tomas Tranströmer.
I tonåren var jag ofta olyckligt kär. Ack så bitterljuvt att läsa poeternas kärleksdikter! Pär Lagerkvist, Karin Boye, Nils Ferlin, Hjalmar Gullberg…De skaldade vackert om både lycklig och olycklig kärlek. Jag minns Gabriela Mistrals vemodiga “Ballad”, som börjar: ” Han följde hem en annan… Nu kysser han en annan på stranden till vårt hav….” ( En annan var från Landskrona och hade storrutig taftklänning).
Dessa mina dyrbaraste ägodelar,mina vänner böckerna, vad ska det bli av dem när jag dör?Alla vackra konstböcker,alla underbara romaner och intressanta memoarer?
Ingenting är de värda, 100-tals böcker säljs för 10 – 20 kronor på “Suckarnas gång” i Simrishamn och på vår egen loppis i juli.
Mina böcker kommer att slängas i en container, kanske behövs det två.
Det är en enastående tur att jag slipper SE DET !
Bis bald
Ingrid holmqvistingrid5@gmail.com
