Kära alla åretruntboende,sommarboende ,dåochdåboende,adel,präster,borgare och fiskare samt en och annan bonde.
Det är mycket hedersamt att bli ombedd att hålla tal på Nationaldagen,men det är svårt. Jag kommer från en Kålle och Ada-kultur i Göteborg och förväntas nu hålla ett högtidligt,allvarligt,stilfullt tal till nationens ära. HUR ska det gå?
Efter skilsmässa i Göteborg för 16 år sedan tänkte jag flytta till min barndomsstad,Helsingborg där stenarna jag lekt och vitsipporna jag plockat.Men lägenheter med utsikt över Sundet åt rätt håll för solnedgången var alldeles för dyra.
Då sa en god vän:”Du kanske skulle bo på Österlen?”. “Vad är det?” sa jag ,som aldrig satt min fot i den här delen av Skåne.
Jag blev körd omkring i de söta små byarna och blev omedelbart förälskad i Österlen, i Brantevik och i ett hus på Skeppargatan.
Det huset fick jag inte,men ett litet praktiskt parhus på en parallellgata . Det var 16 år sedan och jag har inte ångrat mig en sekund!.
Havet,som solen går UPP ur, de välbevarade gamla husen,människorna, varav de flesta talar stockholmska, har jag tagit till mig och jag känner mig inte som den nykomling jag egentligen är.
Som ni alla vet, fast jag visste det inte,är det på grund av att Gustav Vasa kröntes till kung den 6:e juni år 1523 som vi firar den här dagen. Fram till år 1983 kallades den Svenska Flaggans Dag och sedan år 2005 har det varit en helgdag – en ledig dag till nationens ära.
Det ska vara flagga,salut och tal enligt statuterna.
Nationaldagen är kanske inte lika viktig för oss som t.ex. för danskar,norrmän och fransoser,som har viktiga historiska händelser att fira. Och vi äter ju ingen speciell mat den här dagen – som skinka till jul, ägg till påsk och nypotatis till midsommar.Vi får äta precis vad vi vill den här dagen t o m pasta och kebab.
Jag vet att det finns en mycket negativ bild av Gustav Vasa hos vissa forskare- bl.a. av Herman Lindqvist,men denna dag, i detta tal är han en gammal sympatisk kung på kort besök i Brantevik.
Genast efter kröningen sadlade han sin häst Brunte och red iväg för att lära känna sitt land och sitt folk.Han red söderut genom Östergötland,tittade in som hastigast hos Trampes på deras herrgård och red sen vidare genom Småland med de mörka skogarna, dess vackra glas ,Gnosjöanda och ostkakor.
Sen kom han till Österlen med de gula rapsfälten,de ljusgröna vetefälten och doften av hav. Han klev av hästen och tog in på vandrarhemmet. Kungen var imponerad av att han kunde äta på tre olika krogar och fika på två caféer.
Enligt somliga källor ansågs Gustav Vasa vara en glad och skämtsam kung.Han var inte särskilt bokligt bildad men han skrev brev! Någon hävdar att det var med Gustav Vasa som den egentliga brevskrivningen började.Hans brev lär vara samlade i 29 volymer. Han skrev bl.a. förmaningstal till sina barn. Han hade tio barn och tre fruar, en i taget.
Till sin förvåning fann han två brevlådor med bara 4- 500 meter emellan sig.
Han kom en dag i juni, när det är som allra vackrast här.Folk badade redan både med och utan kläder och själv tog han ett dopp bland damerna som tog sina morgonbad vid Vejakåsen iförda den dräkt som Gud skapat åt dem.
Boulebanan ansåg han vara otroligt vackert belägen och förstod att den fyllde ett stort socialt behov framför allt för de män som behövde komma hemifrån ett par timmar varje dag,
Aktiviteterna på Södra Skolan fann han attraktiva till max – att man broderade på ylle, hoppade på stora bollar,spelade pingis med små bollar, drack kaffe vissa lördagar och såg film varje vecka.
Men han saknade en aktivitet – dans för övermogen ungdom. Han såg ju att medelåldern var ganska hög i byn och föreslog thé-dans varje lördagseftermiddag mellan 3 och 5.
Att det fanns minst tio konstnärer,såväl proffs som amatörer,tyckte han var fantastiskt!
Mängden hundar imponerade också. Han träffade naturligtvis Dino,som hälsade på hästen.Han var förvånad över de oproportionerligt många läckra sportbilarna med tanke på att medelinkomsten i byn är på en ganska låg nivå. Det hade han läst på Google.
Gustav Vasa fick veta att folk i byn reste mycket både inom landet, i Europa och till andra världsdelar Till sin häst sa han – han pratade mycket med Brunte – att han trodde att orsaken till att folk reste nog var att de ville få uppleva lyckan att komma t i l l b a k a till Brantevik,denna underbara plats på jorden.
Han beklagade djupt att han inte hann följa med på en tur med Hoppet och inte heller lyssna på jazz under stjärnorna.
Men en promenad på Grönet hann han med. Brunte fick vara lös och gnäggade förtjust …. Själv kunde han hälsa på en filmfotograf där, som vunnit en Oscar för sitt arbete. Det gladde honom mycket.
Men det fanns ju en bit till av Sverige som han ville besöka – den mellan Hallandsåsen och Haparanda.
Gustav Vasa betvivlade att han någon annanstans i nationen skulle få se en lika ovanlig,trivsam och vackert by som Brantevik, där värmen mellan människor var stor och hjälpsamheten och beredskapen alltid fanns att räcka en hjälpande hand och t.ex. ge en skjuts till stationen!
Ett trefaldigt leve för Gustav Vasa, Sverige och Österlen. De leve
Hurra,hurra,hurra:….