Kåseri av Ingrid Holmqvist, Brantevik
Väderleksrapporter i radio och TV lyssnar jag alltmer sällan på
Det blir ju nästan aldrig som de förutspår.
Jag tittar ut genom fönstret istället.
Vädret är naturligtvis viktigt och i vissa sammanhang enormt viktigt som t.ex. vid stora vintersportevenemang och för fester som man djärvt planerat att ha utomhus, sommartid.
I telefonsamtal runt om i landet och världen så är ofta den första frågan efter “hur mår ni?” , “Vad har ni för väder?”
Ingen väderleksrapport för mig, nej, men radions sjörapport lyssnar jag på.
Så skönt med deras exakta uppgifter i bjärt kontrast till väderleksrapportens “kanske, uppsprickande molntäcke, avtagande vind, eventuella skurar…”
Nej, tacka vet jag sjörapportens fakta.
Är det 7 sekundmeter i Skillinge så ÄR det . Inga vaga angivelser av förändringar och variationer.
Det är 40 cm fast is och därmed basta. Kulingvarning vid Ölands södra udde. Uppgifter om isars tjocklek högt upp i landet imponerar.
L. säger nu, att det inte heter sekundmeter,jag ska säga “meter per sekund”. Det lärde han sig redan i småskolan.
Ja, det man inte lärde sig där, får man lära sig i 80-årsåldern!
När detta läses är det måhända rusk-igt ute,men när det skrivs – den 6:e januari – är det ett underbart väder i Brantevik.
Det är ingen sol, men vindstilla, totalt lugnt och några få köldgrader.
Eftersom vi så ofta riskerar att bli omkullblåsta här nere, så är frånvaron av vind något lyxigt,åtråvärt,sagolikt skönt.
Att det inte är någon sol är också skönt,för man slipper ha solglasögon och behöver inte skugga med handen över ögonen för att se om det kommer någon emot en på Grönet. Man undviker alltså att kollidera och ser de mötande på långt håll. Den enda hund vi mötte var en otroligt liten chiwawa (?) i randig ´rock´. Den var utsocknes.
Grönet är underbart vackert även när alla träd står nakna.
Bäcken som rinner ner från det gula huset porlar idag livligt och glatt.(Jo, den porlar i dur.) Ljudet från den är högre än det som vågorna åstadkommer.
Trots deras låga, nästan släpiga hastighet hörs lite lågmält, stilla vågbrus.
Det är alltså njutbart att gå här för både öga och öra.
Det sägs att den blå färgen är den mest nyansrika. Kanske är det sant. Jag kan se minst 6-7 olika gråblå toner i havet och på himlen denna för både kropp och själ så sköna promenad en dag en bit in på det nya året – 2018.
Bis bald?
Ingrid
