Söndagsrefektioner av Ingrid Holmqvist, Brantevik
Minst en gång tidigare har jag skrivit om min underbara sportbil och nu vill jag göra det igen.Lovar att det ska bli sista gången.
Min kära, omtänksamma granne, Birgitta som övervintrar i Stockholm, skickade en artikel från Sv.Dagbladet som handlar om min bil, Fiat Spider Pininfarina.
Bilen började tillverkas i Italien år 1966 i det italienska designhuset Pininfarina. De flesta bilar som tillverkats har sålts till USA. I Sverige var modellen sällsynt.
Den kallades för “en Ferrari för folket” och sades erbjuda italiensk “exotism”. Vem kan motstå det?
En av modellerna hade,enligt artikelskrivaren,dessutom “världens snyggaste dörrhandtag.”
År 1985 slutade man att tillverka Pininfarina, då “rullade den sista bilen från bandet”. Min bil är från det året, alltså är den historisk.
Nu tillverkas den igen,kanske betyder “nu” år 2018 eller några år tidigare?
Fiat 124 Spider byggs numera av Mazda i Hiroshima.Designen sägs vara en hyllning till originalet från år 1966.
Min bil hamnade först i USA och kom sedan till Koblenz i Tyskland,där min gode vän köpte den till mig.
Min vän B.F. som skickade artikeln var med en gång när bilen krånglade. Vi hade varit hos en silversmed nånstans inåt skogarna och bilen startade inte när vi skulle köra därifrån.
En vänligt man – mitt i skogen – fixade det provisoriskt men sa, att jag skulle köra direkt till en verkstad. Jag vågade inte stanna någonstans. Stopptecken ignorerades och farten var nog lite´för hög eftersom jag fortast möjligt ville komma till en verkstad.
På 16 år har det bara gjorts en riktigt stor reparation och den utfördes av Calle i Ystad ..” på en smutsig liten bakgård” … Han hade bilen i fem veckor.
Jag ser för mig hur 4 – 5 står runt bilen,när jag lämnade bakgården. Motorhuven var uppslagen och de såg med bekymrade men intresserade blickar ner i innanmätet.
De sakkunniga männen kunde lika väl ha stått runt ett operationsbord – fast i annorlunda kläder.
Jag hade en kamrat i Lund som på fullaste allvar valde mellan att utbilda sig till bilmekaniker eller läkare. Föräldrarna lyckades till slut få honom att välja läkaryrket.
Artikeln om “folkets Ferrari” avslutas med meningen: “Men körställningen är inte den bästa,för att passa in bör man ha korta ben och aplånga armar”. Jag har varken det ena eller andra men jag når både ner till pedalerna och fram till ratten!
Tänk att man kan vara förälskad i en bit plåt med fyra hjul och en ratt! Jag tycker att den är den finaste sportbilen av alla! Men jag var faktiskt kär i min gamla Toyota också. Jag har väl en pervers dragning till automobiler – autofili?
Bis bald.
Ingrid
PS. Dino är död. Han har flyttat till sällare jaktmarker.Man skulle kunna tro att han blivit överkörd av en av de bilar han kryssade mellan i många år, men så var det inte. Han blev sjuk och dog .Dino ,damernas riddare, vårt fyrbenta original. Det blir tomt…DS
