Kåseri av Ingrid Holmqvist, Västergatan, Brantevik

Varje vår blir jag lika förvånad. Vi väntar och längtar, vi vill att världen ska bli grön, att träd och buskar och blommor ska gro och växa.
Men vad gör vi? Jo, inte jag, men de flesta andra – jo de rycker upp,sliter och drar,gräver och hackar upp a l l og r ö n a s t r å n!
Stora korgar står bredvid trädgårdsmänniskorna som vänder ändan uppåt och rotar i rabatterna.
Den livsbejakande,livskraftiga maskrosen är speciellt illa sedd och får sällan stå och bli till ett vackert moln som förs bort av vinden…(Taraxacum vulgare heter den – en totalt onödig kunskap som bara upptar plats i hjärnans vindlingar).

Dessvärre har jag inte ärvt min mammas mycket gröna fingrar. Jag är inte intresserad och kan följaktligen ingenting om trädgårdsskötsel.

Men jag ÄLSKAR blommor och träd!

Som tur är har grannskapet försett mig med idel entusiastiska trädgårdsodlare,vars vackra skapelser jag får gå omkring i och njuta av.
Odlarna är inte ìntresserade av trädgård`, de är passionerade, ibland fanatiska och exalterade.
De kan falla i trance över en liten knopp på en växt som inte hade blommat året innan.
Trädgårdarna varierar i storlek och innehåll. I somliga
porlar och kluckar det från små dammar och fontäner av olika slag.Det susar i säven hos några och det samlas regnvatten hos andra.

Egentligen är Brantevik en enda stor härlig trädgård.
Finns det t.ex. något blåregn som kan mäta sig med det på Nytorpsvägen ?
Vad den lyktstolpen måste vara stolt över att bli så omslingrad av denna sköna växt!
Och hos grannen lyser en underbar rosa klematis.

Jag har nästan ingen trädgård, .men jag är mycket glad för en rabatt med “Wallners rosor”, ärvd av förre husägaren. Rosorna kommer tillbaka år efter år trots amatörmässig klippning.
Själv planterar jag varje år pelargonier och penséer, d.v.s. jag tar bort plastkrukorna och lyfter över växterna i lerkrukor. Voilá!

För några veckor sen åhörde jag två föredrag om trädgårdar (Ja, att lyssna på goda föredragshållare är roligare än att utföra trädgårdsarbete!))
Agneta Ullenius berättade om engelska skönheter som Sissinghurst`s och kronprinsens magnifika täppor. I Brantevik är täpporna mindre men lika vackra.

På Södra skolan hölls ett föredrag om odling i stadsmiljö (naturligtvis kallat urban production) . Fascinerande och intressant om hur man odlar grönsaker på oanvänd eller oanvändbar mark inne i städer och t.o.m. får grisar – glada, fläckiga grisar från Linderödsåsen att trivas i stadsmiljö!

Voltaires ord “il faut cultiver notre jardin” kan möjligen tolkas så att det är nödvändigt att odla sin trädgård, att njuta av dess skönhet och vara tillfreds med odlarmödan antingen det gäller blommor, frukt eller grönsaker.
Då mår man bra i själen (om än öm i kroppen) och kan överlåta åt andra att oroa sig över klimatförändringar,ekonomiska falsarier och flyktingproblem.
Egoistiskt? Javisst, men också nödvändigt och hälsosamt enligt 1700-talsförfattaren.
Jag är så glad och tacksam för att jag får njuta av andras förmåga att skapa och vårda!
Naturligtvis måste ogräset bort ,men maskrosen -kunde inte den få dispens?
Solig sommar
Ingrid           holmqvistingrid5@gmail.com

Kåseri av Ingrid Holmqvist, Brantevik

Det är inte så, att jag missunnar dagstidningarna deras annonsintäkter.
Vi vill ju ha kvar papperstidningen!
Det är härligt att bläddra i en fräsch morgontidning även om man blir lite´svart om fingrarna och råkar lägga bladet i en honungsmacka.

Men denna reklam om viner förstår jag inte! Finns det någon mer motsägelsefull, tvetydig annonsering än den?
På hel-, halv – och kvartssidor görs reklam för vinerna och med ganska stor stil längst ner i annonsen står det att det är livsfarligt att dricka alkohol.
Man ska inte vara ung, inte gravid, inte arbeta, inte bada (man kan drunkna)..
Kort sagt är det överhuvudtaget olämpligt att dricka vin.
Men köp detta nya för 189 kronor! Drick och njut!

I andra annonser görs beskrivning av vinerna och det låter ungefär som när mäklarfirman” Upvik och döttrar” utmålar en trasig ödegård som rena drömkåken.

Ibland används ett lättförståeligt språk ibland ett ganska obegripligt.
Ett vin beskrivs som ” bärigt med mängder av mogna jordgubbar och körsbärst o n e r uppbackade av steniga mineraler ” !
Ett annat består av “fyra druvsorter som resulterar i en bukett av vita blommor, gröna äpplen och diverse citrusskal”. Aaaah !
Om man vill ha en vintrig sort kan man välja en “yllefet Chardonnay som påminner om att äta ostron med Lovikavantar”. Jag undrar stillsamt om han själv (utgår ifrån att det är en man som skrivit det) gjort det någon gång. Sugit på en Lovikavante och slukat ett ostron samtidigt?

Vilken frukt tar över i en Prosecco med smak av päron, persika och lime?
Ett vin har en smak som är “extremt aromatisk med krusbär, nässlor och kiwi
Man får hoppas att nässlorna gav sig till känna sist …
” Gul grape och grå päron i doften” Hur är det i s m a k e n ?Det passar i alla fall till friterad blomkål med spiskummin. Undrar om man kan ha det till broccoli också?

“Körsbär i likör möter grova taminer och någon form av bondromans uppstår”.L. läste detta högt för mig och jag tyckte att han sa kaniner.
Man använder sällan orden gott eller välsmakande. Men ett vin kan vara “ungdomligt och friskt” och ett annat har “ett örtigt avslut”. (Jag associerar till en ärtig ändalykt).

Mest tvetydig är väl meningen “Alkohol i samband med arbete ökar risken för olyckor”. Men jag kanske tolkar detta fel.
Det är klart att en tandläkare inte bör vara på örat, att en bankkamrer måste vara sifferklar i huvudet och att en taxichaufför inte bör köra slalom i trafiken, men förmodligen riktar sig författaren i annonsen till kroppsarbetare – till byggnadsarbetare,broanläggare och mastuppsättare?
“Alkohol i samband med arbete ökar risken för olyckor” “Fynda bästa boxen”!

Vinprovarna har väl kul medan de provar,spottar(?) och formulerar sina fantasifulla omdömen men nog är det motsägelsefullt med denna rekommendation och varning i samma andetag?!

Nu ska L. åka och köpa ett vin med smak äv rönnbär och käringtand och med ett stänk av ljugarbänk.Det lär passa bra till wokad kolja.!

Bis bald
Ingrid holmqvistingrid5@gmail.com

Kåseri av Ingrid Holmqvist, Brantevik

“Du kan väl skriva och berätta om kärlek efter 80” sa en god vän i byn.
Om hon sagt “sex efter 80 ” hade det varit mindre utrymmeskrävande, men om kärlek kan man väl skriva hur mycket som helst?
Eller också kan man använda en enda mening:
Kärlek efter 80 är precis lika underbar och komplicerad som kärlek före 80.

Inte riktigt sant förstås, för det ÄR mindre komplicerat än i ungdomsåren.
Det blir inget resonemang om barn eller inte barn, inga svärmorsproblem -de vilar i jorden båda två. Och inga problem med att skaffa bostad, jobb, lån… alla dessa praktiska problem som upptog oss i ungdom och medelålder är borta. De besvärliga perioderna i en kvinnas liv är också borta, nu är jag besvärlig hela tiden!

Kärleken får all vår tid,omsorg och energi.
Vi var bara 76 år när vi träffades – L. är 2 månader yngre än jag, vilket påpekas då och då – men nu har det gått 7 år och vi blir mer och mer förälskade.
Perspektivet är att vi kanske bara har några få år kvar att vara tillsammans och det gör att vi blir mycket rädda om vår tid och varandra.

Man ser tv-program och filmer och läser artiklar om par som träffats på äldre dar och de verkar alla vara mycket glada och tacksamma för att de mötts.
Det är vi också.
Nästan varje dag talar vi om detta att vi haft en oerhörd tur som får uppleva en ny period av kärlek och närhet i våra liv.
Väninnor klagar ibland över att jag inte är med på vissa aktiviteter med dem, men jag prioriterar alltid att vara tillsammans med L.

Finns det n å g o t som skiljer mellan kärlek i ungdom-medelålder och i ålderdom så är det kanske rytmen. Man är inte så hektisk, så hetsig, allting har ett lugnare tempo. Inte bara bokstavligt på grund av stela leder!
Och det finns ingen plats för svartsjuka.

Vi är som personer mycket olika. En är djupsinnig och reflekterande, en är ytlig.
Den ena är impulsiv,den andre eftertänksam. En är slarvig, en ordentlig. En är ibland lite´tungsint och dyster , den andra mestadels munter.
Så många olikheter och inte har vi tid att försöka ändra på varandra. Vi accepterar och tolererar på ett annat sätt än vi gjort i yngre år.

Som väl är har vi många gemensamma intressen. Och vi har rutiner och ritualer, viktiga att följa bl.a. för minnet, tror jag.

Kärlek drabbar. Och naturligtvis är det ganska ovanligt att drabbas i 75-80-årsåldern. Inte alls unikt, men ovanligt.
Vi är förvånade över att vi inte bara känner sympati och vänskap utan faktiskt är förälskade – på riktigt.

Hur sa? Saknas det något? Jaså sex! Ja, n å g o t ska väl vara lite´ hemligt, gåtfullt och oomtalat?

Vi hoppas få uppleva åtminstone 2 år till för när vi fyller 85 ska vi ha en hejdundrande fest för c:a 100 gäster som vår 85-åriga vän i Lund !?
Bis bald
Ingrid holmqvistingrid5@gmail.com