Kåseri av Ingrid Holmqvist, Brantevik
Vi är så lyckligt lottade i vår lilla by, att vi kan se film tillsammans varje måndagskväll.
Av 10 filmer är nio bra, roliga, spännande eller fascinerande och vi går hem med positiva syn- och hörselintryck i huvudet.
Efter att ha sett en mindre angenäm skapelse kom jag att tänka på en recension som en journalist skrev i Göteborgs-Posten på 50-talet.
Han skrev ” Gamla filmer lär man göra skokräm av. Gu´vet om jag skulle vilja putsa skorna med den filmen”. Det var hårda ord.
Förmodligen minns de flesta människor vilken som var den första film de såg.
L. visste genast att det var en Tarzanfilm med Johnny Weissmüller.
Jag har ingen aning om vad det var för film jag såg och jag är f. ö. glad om jag minns den senast sedda och möjligen den näst senaste!
Jag har aldrig “gått i väggen” som utmattning numera kallas.(Jag arbetade väl inte tillräckligt mycket).
Men jag har gått PÅ väggen en gång i Göteborg,då jag stötte pannan hårt i en vägg vid utgången. Jag hade sett “Storstadshamn” med Marlon Brando.Wow! Egentligen föredrog jag mörka, brunögda fransmän, men Marlon var speciell i den där filmen.
Jag hade aldrig några idolbilder på väggen,men om jag hade fått ha en, så skulle det ha blivit Gerard Philippe!
Brantevik har många speciella, kreativa, konstnärliga, sympatiska och trevliga människor. För en tid sedan fanns det en storstilad rubrik – över hela sidan- i Ystad Allehanda: “En Oscar till Brantevik”
Aha! Kunde det vara för dess fina badplatser, alla vackra gamla hus, den bästa grannsämjan eller VAD ?
Nej, Oscarsstatyetten var till filmfotografen som hållit i filmkamerorna i filmen “La la land”.
Han bor i Brantevik, när han inte bor i Hollywood eller Stockholm! Han är trevlig och platsar alltså bra i byn!
Bis bald
Ingrid